Från dagshemsföreståndare till Ingenjör
Hälsningar från Vasa och närmare bestämt Ingenjörsstudier inom Lantmätarteknik på Yrkeshögskolan Novia!
Vad är det som skiljer mig åt från majoriteten av studeranden här? Jo, jag har från tidigare en YH-examen från sociala branschen och är cirka 15 år äldre än nästan samtliga i min grupp.
Malin Joki heter jag och kommer från Kimitoön. Min familj består av min man Andreas och två barn, en 15 åring och en 11 åring. Jag tog studenten i Kimitoöns gymnasium och fortsatte sedan med socionomstudier i Åbo vid dåvarande Yrkeshögskolan Sydväst. Förutom ett år som skolkurator i Axxell så har jag efter examen arbetat i Kimitoöns kommun inom småbarnspedagogiken, varav de senaste dryga nio åren som daghemsföreståndare.
Hur kommer det då sig att jag nu studerar till ingenjör? Som person är jag nyfiken på att lära mig nya saker och för något år sedan fick jag en tanke om att jag behöver nya utmaningar. Med vetskapen om att jag har trettio år kvar i arbetslivet så kände jag att nu är det dags att göra något åt saken. Så jag ansökte om studieplats och kom in. Först efter beviljad studieplats så funderade jag; hur vi löser detta praktiskt?
Studierna förverkligas dagtid som närstudier i Vasa, 400km från mitt hem, så boende måste ordnas. Ekonomiska biten behövde funderas över samt hur vi får vardagen att rulla där hemma när jag som haft huvudansvaret för vardagen, inte längre bor under vardagarna i vårt gemensamma hem. Samtidigt som min man tidvis är borta i veckor på grund av arbete.
Ekonomiskt så förlorar man en hel del inkomst från heltidsarbete till att studera. I Finland finns det dock möjlighet att få pengar från sysselsättningsfonden under 15 månader när man har åtta års arbetserfarenhet. Denna summa är mångdubbelt jämfört med vanligt studiestöd. Min man stöder mig i mitt val och tar det större ekonomiska ansvaret för en tid framöver. Utöver detta försöker jag göra bra ekonomiska val, som att bo förmånligt i en cellbostad samt undvika att köpa något onödigt. Ett bidrag från Svenska Kulturfonden för en dator och resor hem var också en stor hjälp ekonomiskt.
Studierna har varit delvis rätt utmanande men samtidigt mycket givande och intressanta. Visst finns det stunder, speciellt i början av studierna, då jag tvivlat på mig själv och mina resurser. ”Kommer jag att klara av det här? Vad gör jag här?” Men mitt motto har varit: Varje dag kunna något mer än vad jag kunde dagen innan. Detta motto har hjälp mig att hålla förväntningarna och kraven på en rimlig nivå. Detta dock sagt, så har studierna gått över förväntningar och jag har uppnått goda resultat i kurserna. I min grupp är könsfördelningen rätt jämn och trots åldersskillnaden och olika referensramar har jag blivit väl mottagen och har hittat ett trevligt umgänge. Personalen är kunnig och måna om studerandena.
Ingenjörsförbundet DIFF skrev jag in mig i genast vid studiestarten. Jag ansåg att förbundet är en bra kanal att få aktuell information om en bransch som är helt ny för mig. Efter årsskiftet deltog jag i DIFFens Arbetsmarknadskurs med intressanta föreläsare, samt bra och konkreta hemuppgifter att bland annat uppdatera min CV samt öva på att skriva en arbetsansökan. Kunskap som kommer att vara till nytta när jag söker praktik- och arbetsplatser.
Att lämna något tryggt och bekant för något helt nytt väcker många känslor: iver, glädje, spänning, men även oro och längtan efter familjen. Jag valde att se det första året som ett försöksår och se om jag klarar av studierna, om vi klarar av det ekonomiskt och om vi klarar det som familj? Snart har jag första året avklarat och fördelarna överväger nackdelarna och därmed har jag ansökt om ett år studieledigt till. Med familjen rings vi dagligen och med hjälp av videosamtal är jag även delaktig i vardagen där hemma trots en distans på 400 km. Samtidigt får jag även tacka mina egna föräldrar, min mans föräldrar samt våra vänner som hjälper till med barnen när vi båda är borta. Studierna har bidragit förutom till ökad kunskap, också till större tilltro till min egen förmåga samt större uppskattning för familjen och vännerna.
I och med en utdragen pandemi upplever jag att många har funderat på sin nuvarande arbetssituation och val i livet. Utbildning är alltid nyttigt, det ger en mera kunskap och nya synvinklar. Så om du hör till dem som är lite nyfiken på vad som finns på andra sidan staketet så kanske en påbyggnadsutbildning eller en helt ny bransch är något för dig? Gräset är kanske inte alltid grönare på andra sidan staketet men kanske det inte är grönare gräs du saknar? Utan något helt annat som du saknat, en slät klippa eller vacker tallskog. Är du nyfiken på nytt som jag? Då rekommenderar jag dig att ta en titt på vad som finns bakom staketet.
