Egen aktivitet viktig i fackliga frågor

När allt är som det ska tänker du kanske inte ens på att de finns. Men vad gör egentligen en förtroendeman? Och varför ska man höra till facket? DIFF lät två förtroendemän räta ut frågetecknen!

Enkelt uttryckt är förtroendemannen den som ser till att du har en så bra arbetsplats som möjligt.

– Vi stöder personalen och hjälper till att lösa olika svårigheter, säger Ralf Holmlund, huvudförtroendeman på Wärtsilä i Vasa.

Han har varit huvudförtroendeman på Wärtsilä i Vasa i 15 år, och före det avdelningsförtroendeman i nästan 10 år. Största delen av hans tid går till interna förhandlingar.

– Det kan gälla sekretessbelagda saker som arbetstider, löner och distansarbete. Om det görs lokala avtal är förtroendemannen den som förhandlar med arbetsgivaren.

Han sitter ofta i olika arbetsgrupper, till exempel vid bygget av nya kontorsutrymmen.

– Jag är med och ser till att restauranger, omklädningsrum och andra sociala utrymmen blir de bästa möjliga. Just nu byggs en teknologihub här i Vasa som man förstås vill att ska användas maximalt. Då behöver vi fundera över metoderna för det, över arbetstider, om man får något tillägg för dem, och liknande.

Förtroendemannen reder också ut frågor som rör den enskilde arbetstagaren, som semestrar, föräldraledigheter, eller pensioner. Ibland gäller det svårare saker, som varningar eller uppsägningar.

– Alltid då man pratar om något problem med en arbetstagare är jag med. Jag finns också som stöd till exempel ifall någon ska diskutera hur man kommer i gång efter att ha varit sjukledig en längre tid.

Begreppet förtroendeman uppkom i slutet av 1800-talet i samband med arbetarrörelsens framväxt, men det etablerades på allvar efter andra världskriget.  I Finland var det år 1944 grunden för förtroendemännens verksamhet slogs fast och den så kallade samarbetslagen stiftades.

Mycket av det vi idag tar för givet, såsom åtta timmars arbetsdag och lediga lördagar, har förhandlats fram av fackförbunden så sent som 1965. På 1970-talet infördes fyra veckors semester, och en femte vecka för en del av arbetskraften.

Förtroendemän väljs av medlemmarna i fackförbunden. Vid Wärtsilä sker det i perioder på tre år i taget. Förutom Holmlund finns det fem förtroendemän för högre tjänstemän och fem för tjänstemän. Huvudförtroendemannen är dock den enda som sköter uppgiften på heltid, och han har 2800 arbetstagare på sitt ansvarsområde.

Förtroendemannens uppgifter

• bevaka arbetstagarnas intressen
• övervaka att kollektivavtalet och arbetsrätten följs
• förhandla med arbetsgivaren i ärenden som gäller arbetstagarna
• ge stöd och råd till anställda vid problem- och förändringssituationer
• sköta om att arbetstagarna behandlas rättvist och jämlikt
• delta i utvecklingen av arbetsgemenskapen
• lösa problem

Fördelar med att vara förtroendeman

• Kan påverka arbetsmiljön och arbetsvillkoren
• Vet vad som pågår på arbetsplatsen
• Givande att kunna hjälpa andra
• Får gå kurser, lära sig nya saker

Nackdelar med att vara förtroendeman

• Kan vara ensamt
• Tidsbrist
• Pressande vid förhandlingar

Källa: Työelämään.fi

Hur känns det att ha ett så stort förtroende?

– Att faktiskt ha fått personalens förtroende är just det som gör att jag orkar. Och att jag också känner förtroende från arbetsgivarsidan. De litar på att vi kan diskutera saker och ting, att de kan berätta planer i förväg, och vi tillsammans kan se över helheten, säger Holmlund.

Till det mest positiva med uppgiften hör enligt honom att ha med så mycket människor att göra. Där uppstår fina diskussioner och ventileras många åsikter.

– Om någon har svårigheter och jag lyckas hjälpa dem att lösa det ger det en väldigt bra känsla.

Vad upplever du som tyngst i din roll?

– Det är då individens personliga svårigheter orsakar problem. Man skulle inte få ta in det så djupt i sig själv, men det händer nu och då. Man får tjockare skinn med tiden men alltid finns det sånt som går genom alla barrikader, säger Holmlund.

– Vi har att göra med allt mellan födslar och begravning. Vissa saker kan orsaka stress och dem måste man bearbeta efteråt.  Via arbetshälsovården kan vi diskutera genom det, och vi pratar också med vår arbetsplatspräst.

Något Holmlund önskar är att folk skulle vara mer aktiva, ta reda på saker och kontakta i tid.

Ett allmänt tips gälIer arbetsavtal. Tidigare var avtalen rätt enkla att förstå sig på, men idag innehåller de mycket juridisk text. Därför är det bra att kolla med sin förtroendeman eller fackets jurister innan man skriver på något.

– Det är inte som förr då var några rader på en A4. Dagens avtal kan innehålla saker du förbinder dig till för resten av ditt liv utan att förstå det.

När det gäller facklig aktivitet gör Kristiina Virtanen, vice förtroendeman på Ensto i Borgå, intressanta observationer. Hon har vuxit upp i Sverige och flyttade till Finland för tre och ett halvt år sen. Nu har hon haft uppdraget i knappt två år, och sköter det vid sidan av sitt dagliga arbete. Hon upplever att det är fler som inte är fackligt anslutna i Finland än i Sverige.

–Det händer att jag och min kollega uppmanar någon att ringa sitt fackförbund ifall vårt stöd inte räcker. Då kan vi få höra att de inte är fackligt anslutna. De tror att man får den hjälpen per automatik. Det har varit en ögonbrynshöjare för min del, säger Virtanen.

Kan man ansluta sig då och genast få hjälp?

–Det beror på. Ofta händer saker snabbt och då är det inte säkert att du hinner ansluta dig. Arbetsgivaren kan ha gett två dagar tid att skriva under avtalet. Och om du inte är med i ett fackförbund, vem skickar du det till?

Virtanen tror att man behöver bli bättre på att berätta framförallt för yngre vad fackföreningsrörelsen åstadkommit inte minst i ett längre perspektiv.

– Kvinnlig rösträtt, allmän rösträtt, åtta timmars arbetsdag, fem veckors semester, lagar om arbetsskydd på jobbet: allt detta är ett resultat av fackföreningarnas och förtroendevaldas jobb.

En förtroendeman har uppsägningsskydd, och ersättning i lön för sitt uppdrag. Som vice har man inget av detta. Det hindrar inte att arbetsgivare lokalt skulle kunna förhandla om att även vice förtroendemän skulle skyddas.

– På något sätt har inte finska arbetsgivare insett vikten av att ha ett gott samarbete med facken, och att vi även hjälper vår arbetsgivare.

Då Virtanen ännu var ganska ny både på sitt nya jobb i Finland och i sin uppgift som vice förtroendeman, blev det samarbetsförhandlingar i företaget. Hon upptäckte stora skillnader i villkoren på arbetsmarknaden jämfört med Sverige, och överraskades både av att förhandlingarna kunde vara över så snabbt och att uppsägningstiden i Finland var mycket kortare.

– I Sverige har man ingen tidsgräns för förhandlingarna, utan förhandlar tills facken och arbetsgivare nått en överenskommelse. Jag blev ganska chockad då jag insåg att jag om fyra veckor kunde vara utan jobb! Det var skrämmande.

Ifall man blir uppsagd i Sverige är skyddsnätet bättre än i Finland. Där kan man varje månad betala en liten avgift till något som kallas inkomstförsäkring.

– Det innebär att din ersättning vid en arbetslöshet inte rasar ner till så låga nivåer, utan du behåller upp till 90 procent av din lön under en tid.

I Sverige är det inte arbetslöshetskassan som betalar vid en permittering, utan det gör arbetsgivaren och staten. I Finland hamnar arbetstagaren först på en självrisk och sedan är det arbetslöshetskassorna som betalar.

– Vi har det mycket bättre i Finland än i många länder, men i många avseenden sämre än till exempel i Sverige, säger Virtanen.

Text: Sofie Furu