Warszawa bjöd på fint väder, god mat och intressanta besöksmål

När vi började planera för vårens seniorresa kom jag ihåg vad Herman Lindqvists fru Liliana Komarowska sade åt mig en gång då vi träffades: ”Hördu. varför tar du inte dina ingenjörer till
Warszawa så jag får visa min hemstad”. Ja varför inte, tänkte jag och tog kontakt med Herman och han svarade blixtsnabbt ”Ni är hjärtligt välkomna i maj”. Och så blev det. Jag bad om
rekommendationer för våra måltider i Warszawa och jag fick en lista på Hermans favoriter. Efter många om och men beställde vi arrangemangen från Poltravel, men programmet var helt vårt eget. En lokal guide skulle vi ha, fast Herman och Liliana hade sina givna uppgifter i synnerhet i Gamla stan. Vi fick en guide, men dessvärre inte en svenskspråkig. Joanna hette hon och hon höll hårt i tyglarna pga att gruppen var så stor. Poltravel föreslog ett antal olika hotell och vi valde Novotel Centrum kanske framför allt för dess centrala läge. Det skulle vara bekvämt med tanke på eventuella privata kvällsprogram. I verkligheten var programmet så tajt att det inte fanns mycket utrymme för självvalda äventyr. När sedan resan öppnades för anmälningar gick platserna åt som smör på heta stenar. Resan var otroligt nog full efter 17 minuter på nätet.

Torsdagen den 22 maj
Vår avfärd till Warszawa var på bekväm tid med Finnair kl 11:35. Hela våren hade Finnair drabbats av upprepade strejker, men vi lyckades undvika dem. Emot oss på Warszawa/Chopin var förutom guiden Joanna också Herman och Liliana, Det tog inte lång stund att komma till hotellet och vi fick våra rum direkt. Men ändå det blev bråttom, för först skulle vi få våra audioapparater och inmundiga en buffélunch och rusa iväg till ett konferensrum som var beställt i ett närbeläget hotell, det historiska Polonia Palace. Rummet var till vårt förfogande kl 15 – 18. Först där kom vi åt att testa audioapparaterna och så släppte vi fram dagens första talare, Calle Geust. Han berättade om polska frivilliga piloter och flygmekaniker i Lappland under andra världskriget. Resultatet av deras närvaro blev bl.a Zubrovkan, den polska bisonoxen, som fanns avbildad på flygplanen.

Vår andra talare var Dr Łukasz Nazarko från Białystoks universitet, som Leena Sarvaranta från Seniorutskottet hade vidtalat och känner väl. Han talade om Łodz otroliga industriella historia och om dess kollaps samt vad som hände i staden efter det, varefter han övergick till att tala om sin egen specialitet, EU:s system för fördelning av understöd med SSS – Smart Specialisation Strategies. Kanske lite apart tema för oss, men icke trots det intressant. Łukasz var en gudabenådad talare som inte helt oväntat överskred tiden som stod till buds för hans anförande.

Vi fick bråttom till bussen som skulle ta oss till kvällens festliga middag på restaurant Rozana, där Herman och Liliana väntade på oss. Maten var utsökt god och restaurangen var ytterst tilltalande i en gammal jugendvilla. På grund av gruppens storlek kunde inte Herman berätta allt som han hade tänkt, vi satt nämligen i tre olika rum och alla hade inte sina hörapparater med sig.

Fredagen den 23 maj
Denna dag var helt Hermans och Lilianas och Joanna fick en ledig dag. Vi tog bussen till Gamla stan och i bussen dit gav Liliana oss en förkortad version av Polens dramatiska historia med Karl X
Gustavs skövlingar av landet, diverse delningar i slutet av 1700-talet och i andra världskriget, nazisternas folkmord och förflyttningar av befolkningen från öst till väst och deportationen av
tyskarna från de nyerhållna områdena år 1945. Berättelserna fortsatte när vi långsamt vandrade runt i Gamla stan fram till det historiska torget Rynek och Warszawas museum. I museet fick vi se en film om Warszawa före, under och efter kriget och om det blodiga folkupproret sommaren och förhösten 1944 kort före krigsslutet som kulminerade i Hitlers order om att pulverisera staden, Helt tagna av vad vi sett slog vi oss ner vid torget en stund innan vi tågade in på stans äldsta krog, U Fukiera. Den anses också vara en av de bästa.

Efter den läckra lunchen vandrade vi vidare till kungliga palatset. Där vi delades i två grupper med guide. Den första delen var en exposé över slottets historia med ljud och bild delat i fyra olika rum.
Vi fick se att Hitlers order om pulverisering hade utförts till punkt och pricka till den grad att platsen länge bara var en parkeringsplats. Slottet återuppbyggdes på 70- och 80-talet till sin forna
glans.

Efter slottet var dagsprogrammet slut och Liliana föreslog att de som ville kunde åka tillbaka till hotellet och vila sig ett par timmar före Chopinkonserten. Det var ingen som ville. I ställer fortsatte
hon sin vandrande guidning till det som kallas Nya staden. Där fick vi alla välbehövlig förfriskning. Ett par kyrkor hann vi med innan vi samlades vid Sigismundkolonnen och vandrade till musiksalen Fryderyk. Liliana ansåg att en Chopinkonsert är obligatorisk för dem som besöker Gamla stan och hade sålunda införskaffat biljetter på egen bekostnad. Konserten innehöll ett urval mazurkor, valser och en polonäs spelade av en verklig virtuos på piano. Och visst måste man hålla med Liliana, konserten hör absolut till besöket. Vi fick promenera en god bit till bussen, och då var det flera som beslöt att promenera själva tillbaka till hotellet och äta en bit på vägen. Mannerheims favoritkafé A Blikle var ett av de ställena som besöktes.

Lördagen den 24 maj
Dagen bjöd på en heldagstur till Łódz och vi skulle få se ett helt annat Polen. Starten var kl 9 och nu var Joanna vår guide. I bussen berättade hon om textilindustrins storhetstid kring förra sekelskiftet och också om dess fall. Om det var något vi lärde oss var det väl att det inte är ”smart specialization strategy” att bygga ett industriimperium baserat helt på export till Ryssland. Den stora industrimogulen var en jude vid namn Poznanski och han anställde tyska ingenjörer och tekniker. Före första världskriget var demografin i staden speciell, Bara 50% var polacker och resten judar och tyskar ungefär lika i antal. Efter ryska revolutionen och Polens återupprättande gick botten ur marknaden.

Idag har invånarantalet sjunkit betydligt från nära en miljon till ca 650 000. Nu lever staden på sammansättningsindustri och bl.a filmindustri. Hela det stora industriområdet har ombildats till ett
köp- och kulturcentrum vid namn Manufaktura, som lockar massor av folk. I kanten av området ligger Poznanskis palats vilket var vårt första besöksmål. Nyrik som den gode Poznanski var hade han ingen riktig stilkänsla, utan palatset är ett hopkok av stilar skapat med stora pengar. Men sevärt var det. Efter palatset förflyttade vi oss en liten bit till restaurang Galicja. Joanna kämpade förtvivlat med oklarheter i matrestriktionerna och med betalningarna av personliga måltidsdrycker. Det fanns plötsligt ingen tid att gå runt i området. Kanske var det så att hon inte litade på att vi kunde samlas på utsatt plats och tidpunkt. Efter mycket parlamenterade utverkade vi hennes tillstånd att ha lite egen tid i stadens centrum på Piotrowskagatan. Den hade varit värd en initierad guidning pga av den pietetsfulla restaureringen av alla jugendpalatsen längs gatan troligen med stora insatser av EUmedel. Vi var tillbaka i Warszawa vid 19-tiden och då fick vi lite egen tid. Sällskapet spriddes i mindre grupper för intagande av en kvällsbit.

Söndagen den 25 maj
Veckan vi var i Polen var mitt mellan presidentvalets första och andra omgång. Kvar för val var huvudkandidaterna Warszawas borgmästare, den liberala och EU-vänliga Rafał Trzaskowski och den nationalkonservativa Karol Nawrocki. Båda partierna anordnade demonstrationer och marscher i centrala Warszawa under söndagen och vårt hotell var mitt i smeten. Vi var på väg bort från stan, men redan kl 10;30 då vi skulle starta var gatorna avstängda. Vår buss fick ändå stå på en av huvudgatorna och vänta på oss, men med nogrann polisbevakning. Vårt mål för dagen var den
kungliga parken Łasienki, där Polens sista kung Stansław Poniatowski hade inrättat sitt eget privata slott ”Palatset på ön”. Han regerade 1764 – 1795. Vår tanke var att tillbringa en lättjefull förmiddag i den vackra parken, men Poltravel hade ordnat en guidad tur i slottet. Ingen egen tid här heller så Joanna kunde hålla reda på oss.

Därifrån åkte vi vidare till Wilanow, där en tidigare kung, Johan III Sobieski hade låtit bygga ett barockslott åt sig. Han regerade 1674 – 1696 och är mest känd för att han bröt ottomanernas
belägring av Wien. Här lät oss Joanna faktiskt vimla runt en timme innan det var dags för vår timeslot. En del hade passat på att äta en lätt terasslunch. Slottet var onekligen en barockpärla som även det hade lidit svårt under kriget, men nu var i praktfullt skick. Tyvärr blev det ingen tid att se den fina barockträdgården. Joanna var mycket nöjd när hon kontrollräknade oss i bussen och kunde konstatera att vi alla mot förmodan var på plats.

När vi körde tillbaka till hotellet hoppades vi att demonstrationerna skulle vara över. Men närmare än en km från hotellet kom vi inte, så Joanna fick lotsa oss promenerande ända fram. Här skulle egentligen Joannas arbetsdag ta slut, men jag bag henne lotsa oss till kvällens restaurang AleGloria där vi skulle fira vår sista kväll och träffa Herman och Liliana. Hur det nu kom sig gällde beställningen på restaurangen för 44 personer +1. Alltså kunde vi inbjuda Joanna också. Återigen fick hon kämpa för att alla specialportionerna skulle gå till rätta personer. Herman och Liliana såg ut att trivas och då Herman som tackgåva av TFiF/DIFF seniorerna fick Henrik Meinanders senaste bok ”Historien om Helsingfors” satt han helt absorberad av boken och bläddrade flitigt. Stämningen var hög och maten delikat. Även Joanna blev avtackad.

Måndagen den 26 maj
Efter vår sista frukost på Novotel checkade vi ut och placerade vårt bagage i ett bevakat rum. Bussen väntade och vi åkte iväg till judemuseet Polin, som är ritat av finska arkitekter på Lahdelma & Mahlamäki. Museet beskriver judarnas hela 1000-åriga historia i Polen. Vi delades igen i två grupper och försågs med hörlurar. Visuellt var museet mycket tilltalande, men att själv försöka läsa sig till information var utmanande så de stora texterna var på polska och hebreiska medan de engelska texterna var svåra att hitta och skrivna med ytterst minimal font – mindre än finlandssvensk. Vår grupp var helt enkelt för stor för att det skulle fungera bra med guidad rundvandring. Utanför fick vi äntligen till stånd en gruppbild.

När vi kom tillbaka till hotellet hade vi ca tre timmar egen tid för lunch och egna promenader i centrum. Bussen till flygfältet avgick kl 16 och Finnair helt enligt tidtabell (19:19 – 21.50). Vi hade fått en mångsidig bild av Polen. Att sedan den nationalkonservativa kandidaten Nawrocki skulle gå och vinna presidentvalet blev en stor besvikelse.