DIFFs stipendium möjliggör studier utomlands – Erics upplevelse

Jag flyttade till Stavanger i början av Augusti i 2019 och har trivas bra här. Det gick snabbt att lära sig norska och jag kom fort in i kulturen och har fått många kompisar. Skolan kickade off med en veckas ”fadderfestival” då det arrangerades olika program hela veckan och man blev bra bekant med alla på klassen och de äldre studeranden. Jag tycker det är ett väldigt bra koncept. Jag kom ungefär en vecka före skolan började och besökte många platser som Preikestolen, Lysefjorden och Kjeragbolten. Det är ju väldigt vackert här och finns massor att se. Det var skönt att komma lite mer söderut eftersom sommaren är mycket längre i Norge och jag minns att vi t.ex. i slutet av Augusti hoppade över några föreläsningar och låg på stranden i 30 grader med klasskompisarna.

Corona kom ju på andra läsåret och ändrade mycket, jag minns att jag skrattade med några kompisar att jag sticker till Finland och vi syns om några veckor och två år senare har jag inte ännu heller träffat dem. Corona har tagit bort mycket av det sociala med studielivet och många tappade intresset och hoppade av studierna. Nu i januari 2022 lever vi full lockdown igen och skolan är stängd och det finns inte så mycket att göra vilket är trist.

Studiesättet i Norge är ganska olikt Finland eftersom nästan alla kurser här är 10 studiepoäng och vi har bara en tent per kurs i slutet av terminen. Studerande läser i regel 3 kurser per termin och kurserna blir färdiga 3-4 veckor före jul/sommar lov. Därpå följer läslov. Lite som förberedelser inför studentskrivningarna i Finland. Tiden just innan skolar tar slut är tentperioder. Då läser man och förbereder sig för de 4 timmar långa tenterna i de ämnen man läst. När hela kursen avslutas i en tent blir det en hel del att läsa och minnas.

Text: Eric Koivisto