Telefonförsäljning i Haagse Bos-parken 1985 

Som kanske någon av er vet så jobbade jag halva mitt liv inom mobiltelefonförsäljning på Nokia. När jag anställdes 1982 till julen hette bolaget Mobira Oy, som hade grundats av Salora och Nokia för att bättre kunna ta sig ut på marknaden, särskilt internationellt. Sedan köpte Nokia upp Salora och bolaget hette efter vissa namnbyten Nokia Mobile Phones i många år.

Då mobiltelefontekniken ännu var i sin linda, så fick vi i Norden ett fantastiskt försprång eftersom de nordiska kommunikationsministerierna gemensamt under 1970-talet kom överens om en standard, NMT (Nordisk Mobil Telefon) på frekvensområdet 450 MHz. Flera länder ”kopierade” idén, men då man enligt tidens anda gjorde små ändringar pga patriotiska tendenser, men även av konkurrensorsaker, så hade man lite olika system i bl.a. Tyskland, England och Portugal. Någon tid senare gjordes motsvarande system även i England och USA. Först under slutet av 1980-talet kom man överens om en global standard, GSM, som ännu idag är den gemensamma teknikstandarden.

I BeNeLux länderna hade man tagit ett beslut att följa det nordiska NMT systemet, vilket för mig som en ung exportförsäljare på Mobira blev en intressant utmaning. Då man initiellt byggde systemet i BeNeLux så hade man valt Philips som leverantör av själva nätverket. Det betydde att man från försäljarens håll samtidigt hade krävt att Philips telefoner skulle vara de enda som såldes på denna marknad. Vi skall komma ihåg att mobiltelefonerna vid denna tid ännu var ”biltelefoner”, alltså mojänger som kunde väga från 8 – 10kg som ”bärbar”. En biltelefon installerades i huvudsak i en bil och det var fråga om produkter som kostade upp till € 5000 i dagens pengar. Vi vet att vissa människor installerade endast telefonlur och antenn i bilen för att imponera, utan att dessvärre kunna ringa!

Men på Mobira ville vi sälja våra telefoner även till BeNelux. Vi hade 1984 lyckats ta fram en telefon som fick namnet Mobira Talkman som vägde under 5 kg, med batteri! Som ansvarig exportförsäljare kämpade jag på för att komma åt de ansvariga på inköpssidan hos det Holländska PTT, som vid den tiden ansvarade för både utbyggnad av nät och försäljning av terminaler för slutanvändare. Tiden var ännu inte mogen för fri konkurrens, varken på nätsidan eller på produktsidan. Kunden fick köpa vad monopolet bestämde!

Jag lyckades inte direkt få kontakt med de högsta direktörerna, men nog med några personer i mellanskiktet inom logistiken. En av dessa blev så nyfiken på vår Mobira Talkman at han absolut ville få känna på och eventuellt t.o.m. prova en apparat. Men han var rädd för att förbigå sina chefer, så jag kunde absolut inte officiellt komma på besök. Vi bestämde att vi skulle träffas i en park, Haagse Bos (skogen i Haag), en vacker park i centrum av Haag, där Holländska PTT hade sitt huvudkontor. Vi två, som i bästa spionhistoria, hade på förhand över telefon berättat hur vi skulle känna igen varandra och träffades på våren 1985 i parken. Vi hälsade och satte oss på en parkbänk. Vi fumlade lite med vilket språk som gällde, då han hade ett franskt förnamn, så hade jag övat mig på franska trots att vår kommunikation via fax hade varit delvis på engelska, delvis på tyska. Engelska blev det gällande språket. Jag hade blivit ombedd att ha telefonen i en påse, vilken jag hade innanför min ”flygväska”, den tidens handelsresandeväska (viktig eftersom man fick en flaska konjak att stå upprätt som man hade köpt på Tax-Free). Jag tog upp påsen, som han tog och kollade på telefonen via öppningen i påsen, men han vågade alltså inte öppet ta upp produkten. Han var verkligen rädd för sitt jobb, men tillräckligt nyfiken för att tänka sig att försöka utmana sina chefer. Han blev övertygad om att han kunde hjälpa sitt företag att sälja många fler biltelefonabonnemang genom att ha en produkt som Mobira Talkman i sitt sortiment. Alltså ge ett val till slutkunden, mellan Philips och Mobira. Vilken lyx!

Två månader senare fick vi leverera de första 100 biltelefonerna till Holland och blev marknadsledare i hela BeNeLux inom tre år. Nokia fick senare stora avtal även på nätsidan och är i denna dag fortfarande en viktig leverantör av nätutrustning. Men marknaden för telefoner har ändrats totalt, med privata företag och aktörer på marknaden. Kunderna har en uppsjö av produkter att välja emellan. För oss européer är det trist att ingen i Europa längre producerar telefoner.

PTT Telekom har sedermera köpts upp av Deutsche Telekom och heter idag T-Mobile, men finns i samma kontor vid järnvägsstationen. Parken är absolut värd ett besök, den dag vi igen får resa!

Kenneth J Jönsson